Ingen ersättning vid bristande medverkan under rättsprocessen

En man utsattes för försök till mord genom att han blev knivhuggen i bröstet med en livshotande skada som följd. Gärningspersonen dömdes för brottet. Någon skadeståndstalan fördes inte i samband med brottmålsrättegången.

Tingsrätten anförde bland annat att de uppgifter som mannen lämnade vid huvudförhandlingen stämde anmärkningsvärt väl överens med vad den tilltalade uppgett i polisförhör och bedömde att uppgifterna var uppenbart anpassade till vad som framkom efter slutdelgivning av förundersökningen. Tingsrätten ifrågasatte även mannens beskrivning av gärningspersonen. Mot denna bakgrund menade tingsrätten att det fanns sådana tveksamheter i de uppgifter som mannen lämnat om gärningspersonen att hans tillförlitlighet kunde ifrågasättas.

Av vittnesuppgifter framkom att gärningspersonen hade kräkts på brottsplatsen. En analys av uppkastningen talade extremt starkt för att det i den fanns DNA från den tilltalade vilket han förklarade genom att han försökte hjälpa till att ta kniven från gärningspersonen och att han då kräktes när han såg allt blod. Mannen bekräftade den tilltalades uppgifter om att det kommit in en ytterligare person som försökte hjälpa honom. Sammantaget fann tingsrätten att det var gärningspersonen som hade kräkts och att den tilltalade var den personen varvid han dömdes för brottet.

Brottsoffermyndighetens bedömning

Brottsoffermyndigheten avvisade mannens ansökan med följande motivering.

En ansökan om brottsskadeersättning får enligt 16 § 2 brottsskadelagen bara prövas om den skadelidande i skälig utsträckning har bidragit till att det anmälda brottet kan utredas. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att kravet på anmälan och medverkan befäster principen om att det i första hand är skadevållaren, dvs. gärningspersonen, som ska ersätta skador på grund av brott (prop. 2013/14:94 s. 59). Kravet på medverkan syftar till att ge Brottsoffermyndigheten och de brottsuppklarande myndigheterna tillräckligt bra underlag för att kunna fatta beslut om ersättning och till att brotten klaras upp. Deras verksamhet bygger således på ett samarbete från brottsoffrens sida. Vill brottsoffret inte bidra till att få gärningspersonen fälld och därigenom ålagd skadeståndsskyldighet, bör det saknas förutsättningar att få brottsskadeersättning.

Detta innebär att sökanden bör medverka under hela rättsprocessen. För att Brottsoffermyndigheten ska kunna bedöma om rätt till brottsskadeersättning föreligger behöver myndigheten bland annat ha underlag för att kunna ta ställning till om det finns grund för jämkning av ersättning enligt 12 § brottsskadelagen. Enligt den bestämmelsen kan brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt har ökat risken för att skadas.

Av tingsrättens dom framgår att mannens uppgifter vid huvudförhandlingen har varit tillrättalagda utifrån de uppgifter som den tilltalade lämnat under förundersökningen. Uppgifterna talar snarast för att mannen försökt få denne friad från brott.

Mannen kan inte anses ha bidragit till utredningen i den utsträckning som kan krävas av honom. Brottsoffermyndigheten prövar därför inte hans ansökan om brottsskadeersättning.

Ärende 12390/2023