Synnerligen grov misshandel, grov misshandel, olaga frihetsberövande och misshandel

En flicka utsattes för en synnerligen grov misshandel, grov misshandel, olaga frihetsberövande samt två fall av misshandel av sina föräldrar i familjens gemensamma bostad.

Flickan var sju år vid tiden för flertalet av brotten.

Hovrätten dömde slutligt föräldrarna för de angivna brotten och beslutade att de solidariskt skulle betala skadestånd till flickan med bland annat 450 000 kronor för kränkning.

Den synnerligen grova misshandeln bestod av att föräldrarna tillsåg att flickan fick i sig ättika i en sådan mängd att det försatte henne i livsfara. Den orsakade henne ett synnerligen stort lidande med frätskador på matstrupe och magsäck och ledde till att magsäcken förstördes och måste tas bort. Föräldrarna utsatte henne också för långvarig kraftig nedkylning vilket orsakade henne lidande med bland annat sänkt kroppstemperatur till 33,9 grader. Nedkylningen skedde genom att hon hölls fastbunden och stillasittande i bostadens tvättstuga iklädd endast blöja.

Den grova misshandeln bestod av att föräldrarna under 24 dygn utsatte flickan för svält eller i vart fall kraftig undernäring genom att inte ge henne tillräckligt med mat och dryck. Agerandet orsakade henne törst, hunger och viktnedgång. Misshandeln bestod dessutom i att de, i vart fall tidvis under den aktuella perioden, satte på henne en blöja trots att hon inte behövde det, och underlät att byta den. Hon tvingades därmed att under längre perioder ha på sig en blöja med såväl urin som avföring i. Detta orsakade henne starkt lidande och multipla sår på bål, säte och yttre könsorgan.

Det olaga frihetsberövandet bestod av att flickan under en veckas tid tidvis var instängd i bostadens tvättstuga, där handtaget på insidan av dörren var borttaget. Under merparten av tiden satt hon fastbunden i en bilbarnstol avsedd för mindre barn.

Flickan utsattes också för två fall av misshandel. Den ena misshandeln skedde genom att föräldrarna inte sökte vård för en brännskada som flickan tillfogats. Den andra misshandeln bestod av att mamman drog i flickans högra arm så att en fraktur uppkom. Pappan ansågs ha känt till frakturen. Föräldrarna skyddade henne inte och såg inte heller till att hon fick vård för skadan. Båda gärningarna orsakade flickan stark smärta – brännskadan även sårskada och bestående hudförändringar – och underlåtenheten att söka vård berövade henne möjligheten till effektiv vård och smärtlindring och förlängde hennes smärttillstånd.

Vid straffmätningen anförde hovrätten att den synnerligen grova misshandel som föräldrarna utsatt sin dotter för präglades av synnerlig hänsynslöshet, orsakade henne synnerligt lidande, var livshotande och medförde att hon orsakades bestående, allvarlig kroppsskada. De försvårande omständigheterna gjorde att straffvärdet ansågs markant överstiga minimistraffet för synnerligen grov misshandel, som är fem år. Till detta kom ett fall av grov misshandel som med råge översteg minimistraffet om ett år och sex månader, ett fall av olaga frihetsberövande som pågick under flera dagar och två fall av misshandel som innebar ett stort lidande för flickan. Domstolen dömde föräldrarna till fängelse i åtta år.

I skadeståndsdelen hänvisade domstolarna till att det fanns en rad försvårande omständigheter. Det framhölls att brotten begåtts mot ett barn i hemmet, där barnet har haft rätt att känna trygghet, och att de begåtts av barnets båda föräldrar och vårdnadshavare, som hon ska kunna känna trygghet och förtroende för. 

Åtalet mot föräldrarna omfattade, utöver det som angetts ovan, även en gärning som rubricerades som grov misshandel och som bestod i att flickans underliv penetrerades. Våldet, som genomfördes på okänt sätt, medförde stark smärta och skada för flickan. Hovrätten konstaterade att det var utrett att skadorna uppkommit på grund av penetration och att de inte orsakats av ett olycksfall. Åtalet ogillades dock då det inte kunde styrkas vem som utfört handlingen eller känt till gärningen.

Brottsoffermyndighetens bedömning

Brottsoffermyndigheten beviljade flickan brottsskadeersättning för kränkning med 900 000 kronor med följande motivering.

Brottsskadeersättning för kränkning bestäms enligt de regler som gäller för skadestånd för kränkning. Av 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen framgår att ersättningen för kränkning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet och på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Den stärkta upprättelsefunktionen innebär enligt förarbetena att brottsoffer ska få adekvat upprättelse och att behovet av upprättelse ska få fullt genomslag vid skälighetsbedömningen (se prop. 2021/22:198, s. 19 och 58).

Vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek vid brott i nära relation är det framför allt allvaret i gärningen samt hur lång tid brottsligheten och därmed kränkningen pågått som ska beaktas. Brottet innehåller också ofta den försvårande omständigheten att det begås av någon som offret ska kunna känna förtroende för. Ofta sker gärningen dessutom i den utsatta personens hem där man ska ha rätt att känna sig trygg och där det kan vara svårt att värja sig från att bli utsatt.

Övergrepp som upprepas eller sker under en längre tidsrymd anses typiskt sett innebära svårare kränkningar av den personliga integriteten än om motsvarande övergrepp sker vid endast ett tillfälle (prop. 2000/01:68 s. 52 och s. 74). Om en person utsätts för upprepade brottsliga handlingar av likartat slag eller som sker i ett sammanhang ska en helhetsbedömning av den samlade kränkningen göras (”Kränkningsbestämningen” NJA 2018 s. 1083).

Flickan har utsatts för mycket grova vålds- och fridsbrott av båda sina föräldrar. Övergreppen har varit omfattande till antalet och utövats systematiskt. De har varit förenade med synnerligen hänsynslösa och förnedrande inslag och flickan har åsamkats livshotande och allvarliga kroppsskador. Hon har befunnit sig i en skyddslös, utsatt och närmast tortyrliknande situation där hon inte har haft någon möjlighet att undgå övergreppen då de utövats av båda hennes föräldrar i den gemensamma bostaden. Hon har dessutom hållits avskild från omvärlden och från övriga familjemedlemmar.

Brottsoffermyndigheten anser att den brottslighet som flickan utsatts för har varit så allvarlig att ersättningen för kränkning vid en sammanvägd bedömning ska bestämmas till 900 000 kronor. Vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek beaktar myndigheten även den gärning som bestått i att flickans underliv penetrerades och som hovrätten har funnit utgöra en brottslig gärning och inte ett olycksfall.

Ärende 5021/2025