En kvinna blev utsatt för misshandel och våldtäkt av sin sambo. Misshandeln bestod i att sambon knuffade och drog i kvinnan, tog ett strypgrepp om hennes hals, slog henne på kroppen och sparkade henne på benet eller foten. Kort därefter blev hon utsatt för en våldtäkt genom att han berörde eller penetrerade kvinnans underliv med sina fingrar samt genomförde ett vaginalt samlag. Den bristande frivilligheten bestod i att sambon tryckte ner henne, knuffade och slog henne på ryggen och drog henne i håret. Det samlade våldet medförde andnöd, smärta, hudavskrapningar, hudmissfärgningar samt sprickor i underlivet. Domstolen dömde sambon för brottet och beslutade att han skulle betala skadestånd till kvinnan med 250 000 kr för kränkning. Eftersom det var fråga om ett enda händelseförlopp konsumerades misshandeln av våldtäkten.
Av domen framgår att brottet begicks i ett mycket litet rum i en lägenhet där parterna och deras gemensamma barn var inneboende samt att barnet befann sig i rummet under hela händelseförloppet.
Brottsoffermyndighetens bedömning
Brottsoffermyndigheten beviljade kvinnan brottsskadeersättning för kränkning med 300 000 kronor med följande motivering.
Brottsskadeersättning för kränkning bestäms enligt de regler som gäller för skadestånd för kränkning. Av 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen framgår att ersättningen för kränkning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet och på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Den stärkta upprättelsefunktionen innebär enligt förarbetena att brottsoffer ska få adekvat upprättelse och att behovet av upprättelse ska få fullt genomslag vid skälighetsbedömningen (se prop. 2021/22:198, s. 19 och 58).
Vid bestämmandet av kränkningsersättningen ska det vidare, i enlighet med 5 kap. 6 § andra stycket. 4 skadeståndslagen, särskilt beaktas om den brottsliga handlingen riktat sig mot någon som den skadeståndsskyldige har eller tidigare har haft ett nära förhållande till. Införandet av punkten 4 syftade till att det, vid bestämmandet av ersättningens storlek, i större utsträckning ska tas hänsyn till den omständigheten (se SOU 2021:64, s. 155).
Vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek vid brott i nära relation är det framför allt allvaret i gärningen samt hur lång tid brottsligheten och därmed kränkningen pågått som ska beaktas. Brottet innehåller också ofta den försvårande omständigheten att det begås av någon som offret ska kunna känna förtroende för. Ofta sker gärningen dessutom i den utsatta personens hem, en plats där denne ska ha rätt att känna sig trygg och där det kan vara svårt att värja sig från att bli utsatt. En annan omständighet som kan verka i höjande riktning är om gärningen äger rum inför parternas barn.
Kvinnan har utsatts för en våldtäkt av en närstående i hennes hem. Den skedde under ett utdraget händelseförlopp och var förenad med våld och förnedrande inslag. Hon befann sig dessutom i en särskilt utsatt position då händelseförloppet bevittnades av det gemensamma barnet i ett begränsat utrymme. Brottsoffermyndigheten finner att ersättningen för kränkning ska bestämmas till 300 000 kr.
Ärende 6525/2023