Våld mot tjänsteman

En kvinna arbetade som polis och ingick i en grupp som hade i uppdrag att gå med ett fotbollslags supportrar från ett torg till fotbollsstadion. Hon gick längst fram i tåget med supportrar. Hon bar uniform för yttre tjänst och hade bland annat en reflexväst märkt ”Polis”. Hon bar även skyddsväst. Vid en plats, som både polis och supportrar visste var en kritisk punkt, möttes de olika lagens supportrar och det uppstod tumult. Polisen försökte hålla de olika supportergrupperna ifrån varandra. En man gick fram till henne och kicksparkade henne i nedre delen av magen så att hon ramlade bakåt mot ett buskage. Gärningspersonen förblev okända.

Brottsoffermyndighetens bedömning

Brottsoffermyndigheten lämnade ersättning för kränkning med 10 000 kronor med följande motivering.

Brottsskadeersättning för kränkning bestäms enligt 5 § brottsskadelagen. För att ersättning för kränkning ska kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Rekvisitet allvarlig kränkning har samma innebörd i brottsskadelagen som i 2 kap. 3 § första stycket skadeståndslagen och tillämpas på samma sätt i Brottsoffermyndighetens verksamhet.

När det gäller vissa yrkesgrupper, såsom exempelvis poliser och ordningsvakter, krävs det något mer än normalt för att ett angrepp ska anses utgöra en allvarlig kränkning när de utsätts för brott i tjänsten. Mot bakgrund av att kraven i praxis ansågs för högt ställda infördes 2022 en särskild bestämmelse i 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen som tar sikte på brott som begås mot någon som är i tjänst och som till följd av denna tjänst antas ha särskild beredskap att utsättas för angrepp. Syftet med lagändringen var bland annat att fler fall än tidigare där poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap utsätts för angrepp i
tjänsten ska ge rätt till kränkningsersättning (se prop. 2021/22:198 s. 26–27). Av det nya stycket framgår att om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet, ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller om angreppet är fysiskt.

Vid bedömningen av om den som utsätts för brott i tjänsten ska anses ha en särskild beredskap för angreppet ska det beaktas vilken yrkesgrupp den angripne tillhör. Yrkesgrupper som får anses ha en sådan beredskap är sådana för vilka det ingår i deras normala arbetsuppgifter att på olika sätt hantera våldsamma, hotfulla eller stökiga personer, som exempelvis poliser och ordningsvakter. Bedömningen påverkas dock inte enbart av vilken yrkesgrupp den angripne tillhör, utan också av vilken typ av angrepp det är fråga om, i vilken situation angreppet sker och i vilken utsträckning den angripne har skäl för ökad beredskap. Bedömningen görs utifrån objektiva kriterier. Huruvida den angripne faktiskt var mentalt förberedd för angreppet saknar alltså betydelse (prop. 2021/22:198 s. 53). En allmän utgångspunkt är att det föreligger en särskild beredskap för angrepp när exempelvis en polis ska utföra en arbetsuppgift som på olika sätt innefattar ingripanden mot enskilda. Tydliga fall är vid våldsamma eller upprörda situationer, liksom när en person ska frihetsberövas (se Högsta domstolens dom den 10 mars 2026 i mål T 5479-25 p. 16). Angrepp som riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt bör som utgångspunkt anses innebära att kravet på allvarlig kränkning är uppfyllt, även om den som utsätts för angreppet i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet. Bedömningen av om en kränkning är allvarlig ska alltid göras utifrån en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter. Trots att ett angrepp varken är fysiskt eller riktas mot den privata sfären kan en kränkning ändå anses som allvarlig beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. De
omständigheter som anges i 5 kap. 6 § skadeståndslagen kan då ge viss vägledning (jfr prop. 2021/22:198 s. 54 och Högsta domstolens dom i mål T 5479-25 p. 27–29).

Vid allvarlighetsbedömningen kan det även ha betydelse i vilken situation angreppet sker och i vilken utsträckning den angripne har skäl för en ökad beredskap. Det är inte ovanligt att situationen är sådan att den eller de som genomför ett ingripande eller annan tjänsteåtgärd har anledning att förvänta sig ett visst verbalt och fysiskt motstånd. Lindrigare fysiska angrepp som utgör rena försök att undkomma eller försvåra ett ingripande bör normalt inte anses utgöra allvarliga kränkningar i skadeståndsrättslig mening. Uppsåtliga fysiska angrepp i form av t.ex. knytnävsslag i ansiktet, sparkar mot känsliga delar av kroppen, bett på oskyddade kroppsdelar, klös i ansiktet eller på andra oskyddade delar av kroppen och liknande bör däremot normalt leda till att angreppet bedöms utgöra en allvarlig kränkning (prop. 2021/22:198 s. 54).

Någon motsvarande bestämmelse till 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen har inte införts i 5 § brottsskadelagen, vilket i förarbetena motiverades med att brottsskadeersättningen vilar på skadeståndsrättslig grund och att det inte krävdes någon ändring i brottsskadelagen för att den nya bestämmelsen skulle få genomslag i Brottsoffermyndighetens bedömningar. Rekvisitet allvarlig kränkning ska alltså även efter lagändringen ha samma innebörd i brottsskadelagen som i skadeståndslagen (se prop. 2021/22:198 s. 29). 

Bedömningen av rätten till brottsskadeersättning för kränkning i detta ärende.

Brottsoffermyndigheten bedömer att angreppet mot polisen har skett när hon var i tjänst som polis och i en situation där hon har haft en särskild beredskap för angreppet. Med hänsyn till att det varit fråga om ett fysiskt angrepp i form av en spark i magen får hon anses ha utsatts för en så allvarlig kränkning att hon har rätt till ersättning. Brottsoffermyndigheten bestämmer ersättningen till 10 000 kr. 

Ärende 11418/2025