Livränta

Ersättning för inkomstförlust lämnas med ett belopp som är skillnaden mellan den skadades inkomst efter skadan och den inkomst som hen skulle ha haft om skadan inte hade inträffat. Inkomstförluster ersätts vanligen i efterhand, då det finns verkliga förhållanden att utgå ifrån. När ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadades framtida vård eller försörjning kan ersättning lämnas i form av livränta (4 § brottsskadelagen).

En grundläggande förutsättning för rätt till livränta är att den skadade inte längre står till arbetsmarknadens förfogande. I praktiken innebär det att personen ska ha beviljats sjukersättning. Brottsoffermyndigheten beaktar också den skadades medicinska invaliditet. Ju högre invaliditet, desto större är risken för att den skadade inte kan få en tryggad försörjning genom egen arbetsinkomst. Myndigheten tar även hänsyn till den skadades inkomst före och efter skadan. Ger inkomsten efter skadan inte en tillfredsställande försörjning, vilket anses vara fallet om inkomsten är under fyra och ett halvt prisbasbelopp, lämnas livränta när en jämförelse mellan inkomsterna leder till slutsatsen att livräntan är av väsentlig betydelse för den ekonomiska försörjningen.

När det gäller livräntans storlek finns en beloppsgräns i 14 § brottsskadelagen, se vidare i avsnittet Beloppsgränser och ränta på sidan 22 och framåt.