Äktenskapstvång
Brottet äktenskapstvång innebär att någon genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Sedan den 1 juli 2016 är det även olagligt att genom stämpling begå äktenskapstvång.
Det har meddelats få domar gällande äktenskapstvång och det finns därför inte någon enhetlig praxis på området. Från hovrättspraxis finns exempel där det utdömda skadeståndet för kränkning legat på 50 000 kronor upp till 100 000 kronor.1 Det har i samtliga fall rört sig om fullbordade brott där målsäganden befunnit sig utomlands och haft svårt att ta sig hem på egen hand. Omständigheter som har beaktats vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek har varit om brottet bestått av våldsgärningar, i vilken grad målsäganden varit utlämnad, vad som krävts av målsäganden för att fullborda ingåendet av den äktenskapsliknande förbindelsen – till exempel samlag med den tilltänkta makan/maken – samt under hur lång tid som målsäganden mot sin vilja hållits kvar i ett främmande land.
Brottsoffermyndigheten har endast haft ett ärende där ersättning beviljats för äktenskapstvång och det redovisas nedan. Det bör snarare ses som ett exempel på ett avgjort brottsskadeärende än som en beskrivning av praxis.
- Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 7 oktober 2016 i mål B 1903-16 samt Sveahovrätts domar den 8 juni 2018 i mål B 10163-17 och den 28 januari 2019 i mål B 2955-18.